Cavaletti

Igår fick det bli "lekdag" i ridhuset, då brukar jag ställa fram cavaletti eller hinder, denna övning med åtta bommar på rad blir både en styrkeövning och lösgörande övning för hästen 😃 nu ska jag ut och rida, en hästägare kommer och kollar plus att Sune ska gå ett skrittpass. Efter det ska jag åka iväg till Emelie och spela in ett avsnitt till podden 😃

                    //Anna

100.000 nedladdningar!

Tjoho, nu går det fort framåt för oss med podden. Idag har vi nått över 100.000 nedladdnigar, vilket känns otroligt stort för oss! Vi är så glada att ni lyssnar på oss och att ni hör av er med önskemål och feedback, det betyder verkligen jätte mycket och ger oss massor av motivation att fortsätta.

Inte nog med att vi nått en ny milstolpe i antal lyssnare idag, vi har också fått två sponsorer till podden. Vi har hittills haft många hundratals obetalda arbetstimmar, resor och utrustningskostnader. Möjligheten till samarbeten och sponsring känns så klart jätte kul och också som en nödvändighet för att kunna fortsätta med podden i den utsträckning som vi nu gör. Sponsorer innebär också att vi kan ge oss ut på längre resor för att träffa ännu fler intressanta experter. Flera av de experter vi gärna vill ha med i podden bor nämligen långt bort från oss.


Nu blir det lite kvällsmys här innan insläpp av blöta hästar.

Bristen på pengar kan vara en framgångsnyckel!!

Ett nytt träns- 2900kr, Ny sadel- 32000kr, regelbunden massage- 1200kr/månaden, träningar- 3000kr/månaden, täcken som går sönder, försäkringar som ska betalas och tänder som behöver fixas, för att inte tala om tävlingskostnader och all bensin som går åt. Att satsa på sina hästar och sin ridning är långt ifrån billigt. Endel kostnader kan självklart plockas bort utan att resultaten och förmåga att nå målen påverkas, men faktum kvarstår det är många tusenlappar som spenderas varje månad. 

Jag har en dröm och en vision att någon gång i mitt liv få rida dom högsta klasserna. Därför har jag valt att leva ett liv där jag prioriterar min ridning och mina hästar samtidigt som jag fått göra avkall på annat i livet. När jag var yngre hade jag ofta en känsla av hopplöshet, blandad med ett sting av avundssjuka. Jag sneglar på toppryttarna och konstaterar att många av dem antingen kom från rika familjer, var ingifta i rika familjer eller hade samarbeten med rika familjer. Dessutom var dom ofta uppbackade av en familj som delade hästintresset. Själv var jag född i en helt vanlig familj och chanserna till giftemål med en krösus bedömde jag som små. Jag hade inget stort nätverk där miljonärer ingick och kände inte några framgångsrika företagare som kunde sponsra mig. Länge såg jag mina förutsättningar som en begränsning, jag skulle aldrig bli en duktig eller framgångsrik ryttare.  

Idag vet jag bättre. Utan att låta klyschig eller naiv så skulle jag vilja påstå att jag är tacksam för just dom förutsättningar och den resa som jag haft. Baserat på egna erfarenheter och fakta hämtad från flera vetenskapliga studier kan jag dra slutsatsen att just avsaknaden av svindyra ponnys, press att prestera och höga krav, har bidragit till att mitt hästintresse är lika starkt idag som det var för 22 år sedan när jag började rida. 

Trots att vi sysslar med en materialsport där extra pengar på kontot kan göra stor skillnad för våra förutsättningar så får vi aldrig glömma att långt i från alla toppryttare kommer från rika familjer. Många elitryttare har nått toppen trots att dom inte haft dom bästa förutsättningarna. Idag är jag övertygad om att dom som får kämpa lite extra och som inte har fått allt gratis också i större utsträckning har sin inre motivation intakt. Samtidigt har jag sett flera exempel där talangfulla ryttare med bra kapital och stöttande föräldrar slutar med sin ridning innan dom nått toppen just för att den inre motivationen har ersatts med yttre motivation. Så istället för att se avsaknaden av miljonerna som ett hinder att nå toppen har jag börjat se det som en möjlig framgångsnyckel. 

Som ung hade jag en falsk föreställning om att pengar och kontakter var dom viktigaste faktorerna för att bli framgångsrik som ryttare. Eftersom detta var en stark övertygelse färgade det också min perception och uppfattningsförmåga. Jag såg bara rika ryttare och ryttare som hade oändliga kapital i ryggen när jag tittade på elitryttarna. Idag är jag övertygad om att rätt inställning, god ridkänsla och förmågan att rida tekniskt skickligt är mycket viktigare än pengar och kontakter. Det finns många duktiga Svenska ryttare som är goda exempel på detta. 

 På en av mina föreläsningar pratar jag om hur man som ryttare kan påverka sina möjligheter att lyckas med sin ridsatsning och bli bäst när det gäller. En viktig del i detta är att förstå hur den mentala biten hänger ihop med vår prestationsförmåga. Flera studier har undersökt vad framgångsrika elitidrottare, oavsett gren, har gemensamt. Detta är några av de bitar som man kommit fram till:
- Nytänkande och kretaiva-  vågar testa nya upplägg och metoder i jakten på topprestationer.
- Mentalt starka- ger inte upp trots motgångar.
- Jobbar hårdare än sina konkurrenter- det är ingen slump att man blir bäst på det man gör, hårt jobb lönar sig och är ofta en avgörande faktor.
- Har kul på vägen- attityd och inställning har visat
sig var mycket viktigt. Dom som når toppen är oftast
dom som uppger att dom finner stor glädje i sin träning.
  

Den här bilden visar på vikten av rätt attityd. Faktum är att många talangfulla och duktiga idrottare aldrig når toppen på grund av fel inställning och dålig attityd. Samtidigt finns det många exempel inom flera sporter där en person som från början ansågs medelmåttig och utan några direkt toppförutsättningar ändå har nått hela vägen till toppen med rätt attityd. Det är nämligen vår attityd som avgör hur hårt vi kommer träna, hur väl vi kommer förbereda oss och hur vi hanterar framgång såväl som motgång. Dessa bitar är extremt viktiga inom all idrott och ridning är inget undantag. 

Inspelningen som försvann

I vintras begav vi oss ner mot Varberg för att intervjua Ylva Rubin, veterinär och specialist på hästens tänder. Vi hade verkligen sett fram emot den här resan, det är ju så intressant att prata tänder, bett och träns! Med oss hade vi som vanligt datorn, mikrofonen och alla sladdar. Vi höll intervjun på Ylvas egna klinik som hon byggt hemma på gården. Det var sååååå intressant! Vi lärde oss en hel del nya grejer och fick nya insikter om hur bettet faktiskt både inverkar och tyvärr också ofta gör åverkan i hästens mun. Ylva plockade fram två hästkranium och olika tänder, hon visade hur det ser ut när hästen tuggar hö och vad som händer i munnen när man lägger in ett bett där.

Vi var så glada och fyllda av inspiration på vägen hem. Detta kanske skulle bli det bästa avsnittet hittills tänkte vi. Ack så fel vi hade! Datorn hade på något vis bara sparat ljudspåret men inte själva ljudfilen. Vi fick en rejäl kalldusch när vi insåg att allt, förutom ca 20 min, var borta. Följande dagar lät vi en expert kolla på datorn för att se om det gick att återställa ljudfilen. Han konstaterade att den var borta och att det inte gick att återställa.

Vi hoppas fortfarande att vi ska kunna besöka Ylva snart igen för att göra om inspelningen. Det hon pratade om under intervjun är sådant som fler behöver höra.

Hur lite kan en 2åring växa?

För snart 2 år sedan köpte jag en jätte söt C-ponny e. Top Nordpol f2012. Tanken var att jag skulle rida in och utbilda henne i 3-4 år för att sedan hitta en duktig ponnyryttare som ville ta över. När jag var och kikade på henne uppskattade jag att hon var ganska liten men ändå inom c-ponny mått. Jag tänkte att hon säkert skulle växa runt 5 cm till och bli lagom stor. 

Jag var noga med att jag inte ville köpa en för stor C-ponny den här gången då mitt tidigare ponnyprojekt nästan slutade illa. Den ponnyn växte nämligen jätte mycket och var väldigt nära att bli liten D-ponny istället. Den här gången verkar jag dock ha stött på ett helt annat problem. Denna ponny växer ta mig fasen inte en enda cm! På treårs testet mätte hon 131 cm. Efter det red jag in henne och tänkte att hon skulle få stå hela vintern och förhoppningsvis växa lite till men igår när jag mätte henne hemma verkar det som att hon inte växt en mm sedan dess. Det känns lite tråkigt, det är verkligen en fin liten ponny men med den här storleken kan jag inte rida och utbilda och tävla henne med gott samvete. 

Hon har fått uträknad foderstat efter konstens alla regler och alltid kunnat äta så mycket som hon behöver, så fodret kan inte vara anledningen till hennes dålig tillväxt. Jag kan erkänna att jag inte är så kunnig på hur ungponnyer växer, då jag inte ägt många i mitt liv men jag tycker att detta är lite oroväckande. Nu ska hon ridas igång några månader för att sedan få gå på sommarbete. Hoppas hon sätter igång att växa nu i sommar så jag kan behålla henne ett tag till! /Emelie

Bidra till en lite bättre värld för våra fyrfota vänner.

I dag nåddes vi av nyheten om den insamling som föreningen Hundhjälpen har startat till förmån för Rumänska hästar. Självklart vill vi vara med och bidra till ett drägligare liv för några av dessa hästar och kommer samla ihop alla bett, träns och täcken som inte längre används. Att skänka saker som ändå mest ligger och tar plats är ingen uppoffring och därför kändes det som vi vill göra något mer.  Vi kontaktade Hundhjälpen och berättade att vi gärna intervjuar dem. På så sätt hoppas vi att vi kan hjälpa till att sprida nyheten om insamlingen ytterligare så att så många hästar som möjligt kan få ett bättre liv.

Vet ni, även om varje lyssnare bara bidrar med en pryl var så kommer det innebära jätte mycket för dom stackars hästarna som idag får lida något ofattbart. Bett som är tillverkade av ståltråd, utrustning som sitter helt fel, insektsangrepp som inte går att undkomma och extremt dåligt väder, utan täcken som värmer en sliten hästkropp, är vardag för dessa hästar. Har du något att skänka så går det utmärkt att lämna in sakerna, väl inpackade till Hööks.

Besök gärna http://www.hundhjalpen.se
Där kan du läsa mer om insamlingen och deras fina initiativ.  Intervjun kommer förhoppningsvis med redan i nästa avsnitt!

Nytt avsnitt om miljöträning

Vi är jätte glada att vi snart kommer släppa ytterligare ett avsnitt om miljöträning i podden. Den här gången kommer vi intervjua Britt-Marie Wiman som driver företaget BM dressyr och miljöträning. Det kommer bli super intressant och vi hoppas att både vi och ni kommer få många tips och praktiska förslag som kan bidra till positiva skillnader i ridningen. Har ni frågor som ni undrar över går det som vanligt bra att skicka ett meddelande till oss så kanske det är just din fråga som kommer med i intervjun. Maila till hastsnack@outlook.com.

Ny inspelning

Igår träffades vi och fixade med lite kompletterande material till nästa veckas avsnitt där ni kommer höra Anders Eriksson prata om arbete i töm. Det har varit riktigt mycket intervjuer det sista och väldigt tätt ihop så vi längtar nästan lite efter att få spela in ett avsnitt där vi kan få prata av oss lite hästsnack, bara vi två, igen. Samtidigt är listan på intressanta personer som tackat ja till medverkan lång så så det kommer definitivt bli många intervjuer fortsättningsvis också. Vi får väl prata häst på resorna till och från våra poddgäster istället. =)

I dag är Anna på pay and ride med en utbildningshäst och jag kommer köra bommar och kanske till och med något litet hinder på hemma plan. Först ska jag ägna någon timma åt att klippa avsnitt 16.

Paulinda Friberg- Med hög motivation och ryttarkänsla behövs inga miljoner!!

Mötet med Paulinda i helgen bjöd på så mycket inspiration och hopp. Vet ni, det finns en viktig faktor för att nå toppen som inga pengar i världen kan ersätta!! Vi kan kalla det inre motivation, rätt inställning eller helt enkelt envishet.

 Början på Paulindas fantastiska framgångssaga kan liknas vid min egen bakgrund, och säker många av er läsares. En tjej, med ett brinnande intresse för hästar och ridning men som aldrig hade dom där toppförutsättningarna, som bara är få förunnat. Trots att, eller kanske just för att, ingen fanns där och servade med mockning, planering, och dyra välridna ponnys så förblev Paulinda fast besluten att satsa på ridningen.

Som 14 åring fick Paulinda sin första häst, ett halvblod som bara var 1,5år. Den hästen red Paulinda in själv.  På den tiden var det hoppning som gällde men hästen visade sig inte vara någon vidare hopphäst och så småningom  bytte Paulinda hoppsadeln mot dressyrsadel. Under åren har det sedan blivit några hästköp. Paulinda har alltid köpt unga hästar och skött utbildningen på egen hand. Kanske är det just det som är hemligheten bakom hennes ryttarkänsla och ypperliga förmåga att läsa elevernas hästar.

År 2003 styrde Paulinda kursen mot Tyskland för att leta efter en ny blivande dressyrhäst. Hästen hon fastnade för hade förvisso fantastisk stam och bra bakben, men ingen och allra minst hon själv, hade kunnat tro att det lilla stoet på 165 cm skulle bli en internationell Grand Prix häst. Paulinda tog ett föl på stoet och hade inte speciellt bråttom upp i klasserna. Som sjuåring gick Di Lapponia T La-klasser  vilket ju inte är något spektakulärt alls för en sjuåring. Sen gick det dock undan. På bara fem år lyckades ekipaget ta sig från LA-nivå till absolut världsklass. Helt fantastiskt!!

I morgon kan ni höra hela intervjun med Paulinda och inspireras av hennes enastående prestation att ta sig till den absoluta toppen utan hjälp från rika hästägare och massa sponsorer. Det är just berättelser som denna som alltid gett mig hopp och kämparglöd. Under perioder har jag tänkt att jag lika gärna kan ge upp min ridsatsning. Jag har ju inte några miljoner, ingen familj med erfarenhet, inget stort nätverk och inga sponsorer. Men så träffar jag en person som Paulinda och vips vågar jag drömma lite större igen. Med hög motivation, rätt inställning och lite jävlaranamma kan man komma långt!

Två dagars träning för Paulinda Friberg

 Nu är jag hemma efter två dagars träning för Paulinda. Jag tycker verkligen om dessa träningar och är jätte glad att jag fått möjlighet att träna för henne! Paulinda kommer till min klubb, Skaraortens ryttarförening, ungefär var 6-8e vecka. Den här gången blev det mycket finslip i skolorna inför MSV:C debuten som närmar sig. Vi jobbade också med att förbereda Helge inför bytena. Paulinda har redan listat ut hur Helge fungerar, att han är lite "varm i huvudet", känslig men samtidigt tuff och dominant. Vi vill jobba precis på gränsen och utmana lite men aldrig passera den! I dag jobbade vi på mittvolten från galopp till skritt och ny fattning till förvänd och sen ner till skritt igen. På så sätt ska vi få honom mer direkt på hjälperna. Sen blir nästa steg att introducera bytena på riktigt. Jag gillar Paulindas filosofi och upplägg! Som tränare är hon noggrann och lägger mycket tid på grunderna och det är superviktigt tycker jag. Har vi för bråttom nu är risken stor att vi får igen det längre fram. Paulinda berömmer Helges galopp och idag sa hon att han har en kropp som en grandprix häst :P. Det måste vara det proteinrika hösilaget som gjort sitt!

Träning och intervju med Paulinda Friberg

Strax åker jag iväg med Helge för att träna för Paulinda Friberg. Senare ikväll kommer Jag och Anna intervjua Paulinda för podden och i morgon väntar ännu ett träningspass. Ska bli jätte kul att dyka in lite djupare i personen som är rankad som Sveriges fjärde bästa dressyrryttare!!

Vi återkommer ikväll med ett nytt inlägg om dagen. 

Tömkörning- Aha, det är så man gör!

Wow, sådan tacksamhet och glädje jag känner över att få göra podden, dagar som denna! Mötet med Anders var precis vad vi hoppats på. Massa ny kunskap, aha upplevelser och teori som går att omvandla till praktik. Både jag och Anna tömkör våra hästar en del som ett komplement till ridningen. Jag vill inte påstå att vi, eller i alla fall jag, är någon expert. Det har fungerat okej men jag tenderar ofta att hamna på volten och så blir det mest som longering fats med mer kontroll.

Från och med idag kommer jag omvärdera allt det jag hittills trott mig kunna om tömkörning. Jag ska nollställa och börja om från början. Ut på spåret och verkligen använda tömkörning som ett sätt att förbättra kommunikationen till hästen. Jag kommer inte kunna få ner allt vi lärt oss idag på ett inlägg utan kommer posta några inlägg här under några dagar. 

Jag tänkte nu punkta upp lite av det jag tar med mig från Anders idag och återkommer med mer djupgående tankar i senare inlägg. 

1. Rätt utrustning som passar just min häst! För tunga tömmar, ett dåligt tillpassat bett eller en däckel som inte passar hästen kan skapa spänning, skador och kommer aldrig fungera på lång sikt!

2. Känns det inte hundra? Våga prova nytt! Kör bettlöst, sätt på en stabiliseringsrem, fäst tömmarna annorlunda och undvik all form av gramanspänning. Det finns inga genvägar i tömkörningen och ibland blottas våra svagheter och problem lättare från marken. När vi sitter på hästen går det tyvärr att kompensera för mycket som är fel men på töm blir det betydligt svårare. Därför kan man ibland uppleva att hästen går sämre eller uppvisar problem som man inte känner igen. Ta dom tecknen på allvar, våga experimentera och skala av.  Hästarna visar ofta när dom är nöjda med utrustningen. En häst som blir springig, tappar bjudning eller knäpper av kan mycket väl försöka tala om för dig att något är obehagligt eller fel. Så ta dom signalerna på allvar!

3. Mängdträna!!! I tömkörning gäller det att vara kvick som vinden! Du hinner inte fundera över hur du ska ge dina hjälper eller när! Därför gäller det att tömköra så ofta att man bli duktig på att läsa hästen och veta hur man ska agera från marken. Eftergiften måste komma så direkt som möjligt. Håller man kvar en sekund för länge kan det bli väldigt knasigt och kommunikationen brister då hästen inte förstår om den ska svänga, stanna eller böja. 

4. För att få skänkelvikningarna att fungera kan det vara bra att lägga över båda tömmarna till samma sida. På så sätt kan inner töm bli till en skänkel. (Detta var verkligen ett stort AHA för mig). 

5. Tredelat bett är något jag ofta rider på. Dock blev det tydligt att tredelat inte alltid är så bra i tömkörningen. När man tar förhållning på ena tygeln är risken stor att bettet följer med och att mittendelen hamnar i mungipan. Hästen kommer då uppleva smärta och flytta sig undan från smärtan istället för att följa bettet går hästen då åt andra hållet. Så känner man att man gör rätt men att hästen ändå svarar tvärtemot kan det bero på just bettet. Det blev väldigt tydligt på hästen som Anders visade på. 

6. Ha låga händer! Du får aldrig göra förhållningar med spända axlar och höga händer. Då blir det helt fel kommunikation till hästen. Händerna ska hållas låga och förhållningen ska komma nerifrån ben/mage och inte från armbågar och axlar. 

Detta var bara några av dom saker som Anders visat och pratat om idag. Avsnittet kommer på tisdag och mer djupgående inlägg kommer framöver.